Kroppen runt på 24 dagar – Stress

”Jag har sprungit för fort, jag måste stanna och vänta på min själ” (Indianskt ordspråk).

Det är något att tänka på när du känner stressen kommer. Men vad händer i kroppen vid stress?

Begreppet stress

Stress är ursprungligen kommet från fysiken och betecknar den tolerans som ett material klarar av att utsättas för innan det bryts (Peter Jonsson, 2005).

Det är en fysisk och psykisk reaktion som orsakas då en person direkt utsätts för krav eller press från omgivningen (Peter Jonsson, 2005).

Vilken som helst form – fysisk eller känslomässig – av situation som hotar homeostasen är en form av stress (Frederic H. Martini, 7th edition 2006).

Olika typer av stress

Hans Selye beskrev fyra olika typer av stress:

Eustress – (jämför eufori) är den lyckliga stressen som uppkommer i livets upphetsande stunder.

Understress – är motsatsen till eustress. Den drabbar oss när vi är uttråkade och understimulerade.

Överstress – är överbelastning av kroppens fysiska, psykiska och emotionella resurser. Det är att pressa sig själv över sina biologiska gränser, att bränna sitt ljus i båda ändar. Det är överstress under lång tid som säkrast driver oss in i ett tillstånd av utbrändhet.

Distress – är sinnestämningen som följer på långvarig över- eller understress. Det är obearbetad frustration, ångest, farofyllda situationer som inte går att undvika eller återhållen vrede.

Stressor

En stressor är den situation som utlöser stress i hjärnan

General adaption syndrome (GAS) – Allmänt adaptionssyndrom

Det var den kanadensiska forskaren Hans Selye som forskade inom området och kom fram till adaptionssyndromet. GAS är också känt som kroppens svar på stress. Detta syndrom kan delas in i tre faser.

Alarmfasen – Här kommer den direkta responsen på stress. I denna fas bildas glukos och ”fly eller fäkta”-respons. Adrenalinet är det dominanta hormonet. Några karakteristiska drag för denna fas är:

  • Ökad mental vakenhet
  • Ökad energiförbrukning av muskler
  • Mobilisering av glycogen och lipider
  • Cirkulationsförändringar

Resistansfasen/motståndsfasen – Om inte reaktionerna i alarmfasen tas om hand kommer kroppen in i resistansfasen. Detta sker vid exempelvis svält, akut sjukdom eller svår ångest. De dominanta hormonerna är gucocoticoiderna, men där finns även adrenalin, tillväxthormon och thyroider.

I denna fas:

  • Mobiliseras resterande lipid- och proteinreserver
  • Konserveras glukos för nervcellerna
  • Ökas och stabiliseras blodglukoskoncentrationen
  • Konserveras salt och vatten och tappet av K+ och H+. Aldosterone produceras i denna fas för att hålla blodvolumen intakt, vilket leder till en konservation av Na+ på bekostnad av K+. Detta leder i sin tur till att celler i kroppen slutar fungera/fungerar fel.

Utmattningsfasen – Om inte reaktionerna i resistansfasen tas om hand kommer kroppen in i utmattningsfasen. I denna fas kollapsar vitala system. Detta kan innebära utmattning av lipidreserverna, oförmåga att producera glucocorticoider, elektrolytbalansen fungerar inte och vitala organ får funktionella och strukturella skador.

Om vi inte har tid för återhämtning

Människan bygger upp energi i en anabol fas. Denna energi förbrukas och när den är slut börjar förbrukningen av reserverna (katabol fas). När vi sätter detta system ur spel förändras signalerna till hjärnan och reaktionerna sätts ur spel.

Vid stress utsöndras kortisol vilket i sin tur bildar fria syreradikaler och det ger en oxidativ process. I vanliga fall tar melatoninet hand om kortisolet och melatonin bildas när vi sover. Ingen återhämtning ger mindre melatonin och produktionen av kortisol leder till slut till att kortisolet blir en bristvara och kroppens celler bryts ner. Oxytocin är en annan antidot mot kortisol. Det utsöndras vid beröring.

Tar vi inte hand om stressen leder det till att homeostasen sätts ur spel och kroppen stänger av reparationen och uppbyggnaden av inre organ och nybildning av celler. Immunsystemet kan ändra sammansättning och försvagas, minnet försämras och i svåra fall kan hippocampus krympa. Vid okontrollerbar stress slås framloberna av och amygdala (känslorna) kopplas på.

Situationer i en organisation där stress kan uppkomma:

  • Färre personer ska göra mer arbete än tidigare. Populärt kallat downsizing.
  • Långa perioder av ovisshet om förändringar eller arbetets art.
  • Organisationen har oklara och motstridiga mål.
  • I den nya organisationen finns gammal kompetens som organisationen inte anser platsa.
  • När kraven ökar eller ändras blir fler individer högriskpersoner.

Vad är en högriskperson?

  • En eldsjäl
  • VIP (Very Important Person), tror att allt står och faller med den
  • Ställer inte krav på vettiga arbetsförhållanden
  • Försöker få liv i en sten
  • Har sjukdomsnärvaro
  • Arbetet har en inre betydelse för personen
  • Är duktig
  • Har en ”Kan själv”-mentalitet, ber alltså inte om hjälp

Högriskkultur

Det finns även så kallade högriskkultur, vilket står för:

  • att hylla prestationer och förakta svaghet (organisationens definition av svaghet)
  • att chefen ska klara allt och veta allt
  • att budgeten går ihop är det viktigaste
  • att du inte får ha familj eller fritid
  • att det är en låg delaktighet vid förändringar

Tips för att inte stressa ihjäl dig:

  • Ta dig tid för återhämtning.
  • Ha klart för dig dina gränser, vad du kan tacka ja till och när du ska tacka nej.
  • Ta hand om dig och ha en fritid.
  • Våga stå upp för det du känner är bra för din hälsa. Kom ihåg att du är viktig!
  • Tänk på vad som händer i kroppen vid långvarig stress och fråga dig själv om du vill bli sjuk eller till och med riskera dö. Prioritering av vad som är viktigt kanske får ett annat perspektiv då. Du har bara en kropp som du ska leva ett liv med, vilket liv vill du ha?
  • Jag använder själv eteriska oljor för att komma ner i varv; lavendelolja eller frankinsence/olibanum.
  • Utöva fokusering på en sak i taget.

 

Det här inlägget postades i Kroppen runt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *