Ryggraden består av ett antal kotor. Som tidigt foster har vi 7 halskotor, 12 bröstkotor, 5 ländkotor, 3 korsbenskotor och 4 svanskotor. Senare växer korsbenskotorna ihop och bildar korsbenet och svanskotorna växer ihop och bildar svansbenet. Ryggradens uppbyggnad är viktig för rörligheten av bålen, halsen och huvudet. Ryggraden består även av 4 krökningar. De tre översta har betydelse för ryggradens förmåga att fjädra och när den belastas ger den efter i högre grad än om ryggraden hade varit rak. Den sista krökningen har mest betydelse för kvinnor när de föder. Krökningarna utvecklas allteftersom vi utvecklas som små barn och lyfter huvudet och sedan reser oss upp och står.

Kotorna består av kotkroppar och kotbågar och kotkropparna är sammanbundna med så kallade mellankotsskivor. Skivorna består av mjuk massa som är omgiven av en ring fiberbrosk. Detta medger en viss fjädring och små rörelser mellan kotorna. Ryggmärgen och nervrötter ligger i en kotkanal som är omgiven av kotbågarna. Det är i kotbågarnas utskott som muskler och ligament är fästa i.

Ser vi till kotorna så är de två översta kotorna annorlunda i förhållande till övriga kotor. Atlaskotan/C1 är den översta kotan och det är den kota som huvudet vilar på. Kotan har ingen kotkropp och är formad som en ring. Kotkroppen som tillhörde atlaskoten, växer under fosterutvecklingen ihop med nästa kotas kotkropp, vilken är axis/C2. I och med detta har axis ett tandliknande utskott som går upp i atlas och hålls på plats av ett kraftigt ligament.

Skolios är när ryggraden kröker åt någon sida och kan förekomma om det finns skevheter i kotorna eller om benen är olika långa.

Jag har, med kraniosakral terapi, behandlat min mor för hennes skevheter i ryggraden under 5 år. Hennes ryggrad var skev åt alla håll och kanter, hade värk, det skilde 4 cm mellan höger och vänster sida och hon fick inte ner huvudet i backen. Efter ca. 2,5 år med behandling 1 gång/månad var hennes rygg betydligt rakare och hon kunde få ner huvudet i backen. Nu efter 5 år är det lite kvar att räta ut, men hon har inte längre ont i kroppen och går rakare. På köpet har hennes problem med tarmarna förbättrats dramatiskt och hennes en gång vita hår börjar bli svart igen. Jag frågade min dåvarande frisör om det verkligen är möjligt att få tillbaka hårfärgen efter att det blivit helt vitt. Hon svarade att när kroppen får problem med cirkulationen så stänger den av näringstillförseln till dött material, som exempelvis håret och när cirkulationen förbättras kan den skeppa ut näringen igen till, i detta fall, håret. Att se min mors utveckling har fått mig ännu mer intresserad av att förstå kroppen.